.

"Cause I'm not your princess, this ain't a fairytale
I'm gonna find someone someday
Who might actually treat me well"

När jag har de svårt är det bara mina vänner som får mig att må bra. På sista tiden

så har jag inte mått så bra psykiskt. Så tack alla mina fina vänner för att ni får mig

att skratta varje dag, för att ni får mig att le & för att ni får mig att orka fortsätta.

Jag behöver inte skriva vilka ni är för det vet ni själva, puss på er!♥

Min mamma sa en gång till mig, att alla föddes som stjärnor

Bara du håller huvudet högt & är dig själv, så kan du gå hur

långt som helst

Du är perfekt som du är, för Gud gör inga misstag♥

"Wouldn't want to be any body else
You made me insecure
Told me I wasn't good enough
But who are you to judge
When you're a diamond in the rough
I'm sure you got some things
You'd like to change about yourself
But when it comes to me
I wouldn't want to be anybody else"

På kvällen så tänker jag, och oftast på dig. Det är svårt att radera nån från sitt hjärta som har betydit så himla mycket. Du var min största första kärlek. Folk har svårt att fatta det, hur du och jag kunde bli tillsammans. Det var inte lätt för dig. Du va tillsammans med en tre år yngre tjej. Men du stog upp för de hela tiden.

Jag är så stolt över dig, och jag vill bara säga det. Ibland så önskar jag att du skulle ringa mig sent på kvällen & att vi skulle ligga och snacka precis som förut. Bara att få ett tecken av att du är stolt över mig också, för det var inte lätt för mig också. Jag hade alla emot mig, det var inte många som förstod. Men även fast du skulle ringa så skulle det inte hålla i längden.

Men något jag inte förstår är hur du kunde svika mig så. Efter allt vi har gått igenom & kämpat för, så bara sviker du mig. Vad var det hon hade som inte jag hade? Det kommer jag nog aldrig att få veta. Du kommer nog aldrig ringa mig heller, eller ens höra av dig. Men någon dag, då ska jag stå där utanför din dörr & jag ska visa dig att jag var tusen gånger bättre än henne och jag ska få dig att ångra dig så himla mycket och be på dina bara knän om att få tillbaka mig. Men även då, så kommer jag neka dig.

Isabella är min förebild, för att hon är en bra förebild helt enkelt. Hon är snäll, omtänksam & framför allt så har hon lyckats med att skapa sitt eget varumärke/företag. Isabella är bara 20 år men redan miljonär, inte bara lite coolt!

Paulina är sig själv och står för det hon gör, till 100%. Jag älskar sånna människor och det är exakt därför hon är min förebild. Även när hon gör världens misstag och vet att hon kommer bli hatad av hela Sverige så står hon upp för det & erkänner sitt misstag.

"All those crazy things we did
Didn't think about it, just went with it
You're always there, you're everywhere
But right now I wish you were here"

♥

Vad ska jag säga min andra halva? Jag och Moa började i samma klass i sexan och från början så såg jag faktiskt henne (förlåt gumman men du vet vad jag menar) som en liten bitch som försökte sno mina vänner. Men jag hade helt fel och sen i somras så kan man inte skilja oss åt, bara när hon åker upp till norrlands skogar!

Du är min första vän. Du är så himla speciell och jag skulle inte vilja byta ut dig mot någon eller be dig att ändra på dig. För mig så kommer du alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, du betyder så mycket för mig och sluta aldrig vara den du är!

Min syster, genom livet. Vi träffade också på dagis och jag saknar dom tiderna faktiskt. Fast även om vi har våra upp & ner-gångar så älskar jag dig alltid lika mycket innerst inne. Du finns där för en när man har de som svårast och utan dig så skulle jag inte ha klarat allt svårt i mitt liv, tack för att du finns hjärtat♥

Jag har inte riktigt ord för att beskriva dig, vi tänker alltid samma saker, vi har alltid samma ideer, avslutar varandras meningar o.s.v. Du är en av dom underbaraste och bästaste personer som jag någonsin kommer träffa i hela mitt liv, jag vill aldrig förlora dig!♥

Det som är roligt är att vi har gått i samma klass sen 6-års men inte riktigt har lärt känna varann förrän sexan. Du är min bästa killkompis, absolutm, ingen tvekan. Du är speciell på ditt eget lilla sätt, du får mig alltid att skratta & får mig alltid på bra humör och du tror att världen snurrar runt dig, haha. Samtidigt så kan man alltid snacka me dig om de e nåt, & du försöker alltid göra ditt bästa för att hjälpa till, sluta aldrig vara den du är♥

Idag fyller min lillkille 9 år. Herregud va tiden går snabbt! Alldeles för snabbt om ni frågar mig.. Jag vill att han ska vara liten igen, & tycka att jag är den coolaste i hela världen. Nu så är mördare, krig & sånt de bästa i hela världen, o tjejer såklart. Det jag vill säga är att, grattis Sebastian på din 9-årsdag. För mig så kommer du för alltid att vara den gulligaste lilla killen i hela världen, & jag kommer för alltid att älska dig♥

Jag är inte den som brukar sakna bloggar eller något sånt, men jag saknar Carros blogg så himla mycke! Carro, du kommer för alltid att vara min förebild & jag är så himla glad över att jag har fått "lära känna" dig. Tack för att du bara är den du är, fortsätt me de♥

Imorse så va jag tvungen att ta ett svårt beslut, eller inte riktit ett beslut utan mer en fundering, typ. Som ni vet så har jag blivit medryttare på en helt underbar islandshäst som heter Dina. Jag har tyckt att de har vart riktigt underbart & de e bland de roligaste som finns att komma ner till stallet. Men de som har nåt gott har nåt ont oxå, eller hur?

Det finns nåt riktit tråkit i livet som kallas för skolan. I skolan så måste man gå & det gäller att få bra betyg oxå. Tyvärr så är inte mina så bra i vissa ämnen, bl.a Matte & NO. Och den här underbara söta hästen tar upp rätt mycke tid, tillsammans me vänner, familj, fotboll & bloggen. Jag känner att det går, men jag stressar för mycke o mår inte bra av de. Så de handlar alltså om att prioritera. Bloggen har jag fått lägga lite åt sidan & vänner o familj hinner jag me så gott de går.

Men imorse när jag fundera på de här så kom jag fram till att de e en sak av det här som jag börjar tröttna på. Det gör ont i mitt hjärta att säga det här för det e en så stor del av mitt liv, men jag börjar tröttna på fotbollen. Jag kan inte riktit sätta fingret på va de e men nåt e de. Kan det va att min pappa e tränare? Kanske. Kan det va att jag får ta mer skit för de då? Absolut.

Ta inte det här fel. Jag älskar fotbollen men senare när det blir mer säsong för fotbollen så måste jag hoppa över nåt. Jag kan inte hoppa över skola, familj eller vänner. Bloggen kan jag klämma in här & där när jag har tid o ridningen går det inte att sluta me. Så då blir det fotbollen. Jag tänker inte besluta mig för nåt innan jag e där, men jag behövde få skriva av mig. För ibland är inte livet perfekt.